Kommentering avstängd

Lite funderingar från Biskopsgården

Den senaste tidens uppmärksammade skjutningar i vår stad har väckt starka reaktioner. För mig är de starka reaktionerna ett sundhetstecken och en signal om att det inte finns plats för meningslöst våld på våra gator.

Jag har i min roll som kommunalråd många gånger under årens lopp fått förmånen att besöka Biskopsgården för att samtala med medborgarna kring situationen i stadsdelen. I onsdags kväll samlade mitt parti till ett öppet möte på Rosa Parks Cafè . Lokalen var så fullsatt att varken stolar eller yta räckte till. Jag har besökt många stadsdelar i Sverige och utomlands med liknande utmaningar som i Biskopsgården, men har aldrig upplevt en sådan glöd och längan efter förändring som den som förmedlades av de biskopsbor som deltog i mötet. Där var bland annat eldsjälar från idrottsrörelsen, moskén, olika ungdomsföreningar såväl som enskilda individer. De har fått nog och vill vara med och vända utvecklingen. Särskilt berörd blev jag av några av de starka kvinnor, mer precist mammor som på eget initiativ tagit sig ut och vandrat i stadsdelen på kvällar och helger för att öka känslan av trygghet. Under mötet räckte en ung tjej upp handen och uttryckte sig modigt och starkt ”vi tjejer är bortglömda, vi har ingenstans att vara och ingen lyssnar på oss, vi vill inte idrotta men vi kan också vara förebilder och samla oss för att stärka varandra”.  Kort därefter räcker en kille upp handen och sa att behöver ni en lokal så hugg tag i mig efteråt så ordnar vi det.

Många uttryckte också en glädje över de insatser som stadsdelen gjort både på lång och kort sikt men det fanns en underliggande oro om att de inte skulle bli bestående insatser. Enligt min uppfattning måste det bli ett slut på kortvariga projekt, ungdomarna i stadsdelen behöver trygghet, vuxna förebilder som de kan bygga relationer till över tid.

Vidare pratade vi om kriminaliteten och om hur otryggheten inte får lov att bita sig fast. Vi diskuterade vikten av verkningsfulla avhopparprogram och behovet av vissa lagändringar. Skolans roll var också återkommande i diskussionen och samtliga deltagare var överens om att en av nycklarna till framgång är bättre samverkan med föräldrarna.

Men det återkommande ämnet för diskussion som har bäring på samtliga av de utmaningar stadsdelen står inför är arbetslösheten. Här kan vi från kommunalt håll göra en del men tyvärr är vi beroende av stödet från en regering som tar arbetslösheten på allvar. Hos mig väckte dessa samtal en längtan efter den socialdemokratisk regering med en progressiv arbetsmarknadspolitik. Ett exempel är 90-dagarsgarantin som istället för sänkta arbetsgivaravgifter handlar om att alla ungdomar inom 90 dagar skall erbjudas utbildningsplats, betald praktik eller ett arbete.

Jag tar med mig mycket från mötet och tänker inte låta alla dessa idéer stanna vid att vara idéer, istället tänker jag kavla upp armarna och försöka göra politisk verkstad. Alla göteborgare skall känna framtidstro alldeles oavsett av vart i Göteborg de bor.

/Dario

 

i kategorin:Barn, Göteborg, Politik, Skola, Sociala frågor, Trygghet