Kommentering avstängd

Alla barn ska få vara med, inte bara de som har råd

I går debatterades begreppet barnfattigdom flitigt både på SVT och i sociala medier. Det är en fråga som engagerar och debatten ger upphov till en del funderingar.

För egen del är jag och har länge varit kluven till begreppet barnfattigdom, främst för att det riskerar att peka ut barn som redan är utsatta och för att det antyder att barn har en egen ekonomi. Man kan också diskutera exakt hur många barn det handlar om och exakt hur fattigdom ska mätas. Men med detta sagt så kvarstår faktum: alla barn i vårt rika land har inte föräldrar som kan ge dem en materiell standard som gör det möjligt att leva som de flesta andra. Fattigdom i Sverige 2013 handlar inte om att klara livhanken utan om att ha en levnadsnivå som det stora flertalet uppfattar som rimlig. Det har inte alla, inte heller i Göteborg, och detta är ett problem som vi har ett gemensamt ansvar för att göra något åt.

Att vara säker på att det finns tillräckligt med mat i kylskåpet alla dagar i månaden. Att kunna tacka ja till en inbjudan till barnkalas och veta att man kan gå dit med finkläder på sig och en present till födelsedagsbarnet. Att gå på Liseberg och Universeum, se en film på bio, besöka ett äventyrsbad åtminstone nån gång om året. Att kunna åka med på träningslägret och ha fickpengar till godis och ett McDonalds-besök. Att inte behöva fundera på om avgiften till kulturskolan blev betald. Att ha en egen, riktig säng och egna böcker. Att inte tvingas avstå från discot, cafébesöket eller föreningsmedlemskapet.

Allt detta ser mina, och de flesta andra barn, som självklarheter. Och i ett rikt välfärdsland som Sverige är det inga orimliga förväntningar. Det duger inte att jämföra med 30-talets levnadsnivå eller hur barn har det i Mocambique, vi har högre krav än så för vår egen del och borde rimligen ha det för alla barn i vårt land och vår stad.

I efterdiskussionerna till Uppdrag Granskning ifrågasätts om man är fattig om man har vinterskor och inte svälter. Människor med god ekonomi ifrågasätter moralen hos fattiga föräldrar som gör ”fel prioriteringar”. Men få verkar fundera över om man själv skulle vara nöjd med att inte svälta och ha vinterskor på fötterna men tvingas prioritera mellan kött till middagen och nya galonisar.

Det bildas ett mönster där otrygga anställningar, sämre boendestandard, lägre ingångslöner, kortare gymnasieutbildning etc, etc. duger – men alltid för någon annan och andras barn. Själv ska man självklart råd att unna sig en utlandssemester och en flaska gott rött till fredagsmyset.

För mig är ingången självklar: mina barn är varken mer eller mindre värda än andras. Alla barn är allas barn och vi har ett gemensamt ansvar för att varenda unge får en god uppväxt. Både av moraliska skäl och för att vi har alla skäl i världen att ta väl hand om vår gemensamma framtid.

 

Anna Johansson

i kategorin:Aktiviteter, Barn, Ekonomi, Göteborg, Huvudinlägg, Idrott, Kultur, Politik, Sociala frågor Taggar: , , , , , , ,