Kommentering avstängd

Höj ribban

Inledningsvis vill jag understryka att jag alltid varit en stark anhängare av tåg och också SJ. Även i tider då omgivningen gett uttryck för tågens opålitlighet har jag troget tagit tåget och stått ut med förseningar och inställda fordon. Visserligen har jag gnytt och knorrat en del gånger men det har i huvudsak varit i vintertid och då förseningens blivit längre än vanligt (läs flera timmar) och då köld och is liksom lamslagit hela ens fysiska system.

Men efter de två senaste dagarnas tågupplevelser börjar också jag tvivla mer än vanligt. Ena turen Göteborg-Stockholm kändes som att tåget var tankat med känguru-bensin och vi liksom småhoppade oss fram till Stockholms central, en inte helt behaglig upplevelse utan snarare lättskakande. Turen tillbaka svängde liksom på andra hållet ungefär som en seglats i kraftig vind. Visserligen upplyste konduktören passagerarna om att detta korglutningsfel inte var farligt men det beror ju på vad man anser att fara är. Det är klart att det inte är livshotande att riskera att få kaffet över sig eller att få fallande medpassagerare i knät men det är tillräckligt får att åtminstone uppleva starkt obehag. Med andra ord och sammanfattningsvis, kort och gott helt enkelt, det är dags att göra något rejält med både SJ och våra järnvägar. Lappning och lagning är bra men det räcker inte. Det behövs krafttag, en Marshallplan, en bred politisk uppgörelse med siktet inställt på att skapa en modernt bekvämt snabbt och konkurrenskraftigt tågssystem i Sverige! Gärna så snart som möjligt.

//Anneli

i kategorin:Göteborg, Infrastruktur, Politik, Trafik Taggar: , , ,