Kommentering avstängd

Klimatet – vi måste börja med oss själva

En av dagens huvudnyheter, förutom SAS väl och ve, har varit den rapport som talar om en global temperaturhöjning på minst fyra grader. Tidigare har vi försökt att förhålla oss till en temperaturhöjning på två grader, redan det en utmaning, inte minst i internationella förhandlingar. Fyra grader varmare på en kort tidsperiod skulle vara en klimatförändring större än någonsin tidigare på 20 miljoner år. Det är en hyfsat lång tid att förhålla sig till, minst sagt. Ibland blir dessa uppgifter mer eller mindre omöjliga att ta till sig med påföljd att vi lägger dem på hyllan för olösta problem och där vi undermedvetet (eller medvetet) hoppas på att de ska försvinna av sig självt. Det finns ju så mycket annat i våra liv här och nu som måste göras först.

Men om dessa siffror, allt från 2-4 grader, skulle visa sig ha en relevans, så är det en snabb och omtumlande resa vi behöver göra. Enligt Christian Azar, professor på Chalmers så är det att öka kostnaderna för att släppa ut koldioxid som är den mest effektiva metoden. Lättare sagt en gjort kan man tycka efter att följt den göteborska debatten om trängselskatter. Men som vanligt heter lösningen att någon annan ska göra något åt problemet. Kina eller USA t ex. Där ligger en av utmaningarna självklart men vi borde nog fundera en aning på vår egen roll. Vi är visserligen en nation med en liten befolkning men vad vi gör har också en betydelse. Det är enklare att peka finger åt ett annat håll men gör alla det är vi tillbaka till hyllan med olösta problem. Vem ska då lösa det? Nästa generation, för att vi inte orkar eller vill? Inte helt rättvist ur ett generationsperspektiv, inte heller ur ett globalt rättviseperspektiv.

i kategorin:Göteborg, Miljö, Politik Taggar: , , , , , , ,