Kommentering avstängd

Tillgängliga nybyggen?

Senaste månaderna har det varit en hel del uttalanden om bostäder ska byggas med inkluderad tillgänglighet, i betydelsen att personer i rullstol eller liknande ska kunna ta sig runt i en bostad. I våras var Göteborgs, på många sätt intressante, stadsarkitekt ute och ställde sig tveksam till tillgänglighetskrav vid nybyggnation, i somras var det ett par lokala folkpartister som gjorde detsamma och häromkvällen var det Attefalls (KD), landets bostadsminister, tur att sälla sig till skaran med tillgänglighetsskeptiker. Kravet på tillgänglighet gör att det inte byggs tillräckligt, hävdar de alla, om jag uppfattat deras linje rätt.

Har de rätt i sin linje? Jag är mycket tveksam till deras slutsatser. På sikt så tror jag att det som i det korta perspektivet kan verka smart med att bygga mindre tillgängligt och möjligtvis lite billigare, i långsiktigt perspektiv leder till större kostnader, samtidigt som samhället blir mindre öppet för friare val av boende för fler grupper.

Vi har behov av lägenheter av alla sorter i Göteborg, som i många andra städer. Studenter och andra unga är bland de som drabbas hårt av bostadsbrist. En annan grupp som vi försöker ‘bygga ifatt’ för är gruppen personer med funktionsnedsättning. En del av dessa har rätt till bostäder genom särskilda lagar, framför allt LSS-lagstiftningen. Denna grupp av individer är givetvis mycket varierad och vissa har fysiska funktionsnedsättningar, medan andra har svårigheter inom andra områden. Delvis på grund av bostadsbrist så lägger kommunerna, så också Göteborg, mycket investeringsmedel på att bygga ut så kallade särskilda boenden för dessa individer. Med en större grad av tillgänglighet bland våra befintliga lägenheter i bostadsutbudet skulle fler ‘ordinarie’ lägenheter kunna utgöra bostäder för dessa individer, även om det också fortsatt ibland behövs särskilda byggnader som lämpar sig bäst för vissa grupper.

I Göteborg har vi under senare år kartlagt våra lägenheter i allmännyttan utifrån en ‘T-märkning’, en ‘light-tillgänglighetsbedömning’, där tillgång till hiss, lägenhet i markplan och ett fåtal kriterier ytterligare har avgjort om en lägenhet ska T-märkas. Detta har gjorts för att vi är medvetna om att vi har en åldrande befolkning och en tillgänglig bostad möjliggör det som de flesta vill så länge de kan, nämligen att få bo kvar ‘hemma’ i en vanlig bostad. Många är också de lägenheter som genom bostadsanpassningsbidrag från Fastighetskontoret i Göteborg görs tillgängligare genom viss ombyggnation av trösklar, badrum, etc. Dessa anpassningar behövs eftersom lägenheterna inte sedan tidigare är tillgänliga. Många miljoner läggs på detta vart år, även om anpassningarna trots detta sparar pengar jämfört med att personer blir tvungen att flytta in på ett särskilt boende tidigare än nödvändigt.

Vi försöker alltså få kartlagt vilka hyfsat tillgängliga lägenheter vi har idag och behöver fortfarande komplettera med nybyggda dito. Utmaningen är att även om ett hus byggs idag för studenter så är det inte svårt att tänka sig att byggnaden under sin livstid kanske kommer att ha andra grupper av individer som hyresgäster, till exempel i form av ett trygghetsboende för äldre eller ett allmänt hyreshus, där såväl särskilda boenden för personer med funktionsnedsättning kan finnas ‘insprängda’ blandat med vanligt uthyrda lägenheter (som givetvis personer med funktionsnedsättning OCKSÅ kan bo i, eftersom det är många personer med funktionsnedsättning i vårt samhälle som inte omfattas av de särskilda rättigheter som LSS-lagstiftningen innebär).

Så om nu inte tillgängliga studentbostäder känns intressant för de som hittills varit kritiska till tillgänglighetskrav, även om såväl besökande hos studenter som studerande själva också kan ha nedsatt rörelseförmåga, så är det ett oflexibelt system vi bygger in oss i om vi nu INTE håller fast vid målsättningen att bygga tillgängligt när vi bygger nytt. Att bygga om senare kostar med all sannolikhet mer, vilket också Svensk byggtjänsts bok ”Ett samhälle för alla” lyfter fram. Det gäller att se att tillgänglighetsanpassning inte är något för en liten grupp med fysiska funktionsnedsättningar ENBART – ökad tillgänglighet ökar flexibiliteten på så många sätt, inte minst för en åldrande befolkning.

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att reflektera över vår regerings förmåga att i stort sett släppa allt vad gäller bostadspolitik heter. Nu är lösningen för ökat byggande att ta steg tillbaka från tillgänglighetssträvanden, det är ett steg tillbaka som dessutom riskerar att öka kostnaderna på sikt för kommunerna och försämra vårt samhälles öppenhet för individer. Attefall, om han nu tycker det är viktigt med tillgängliga bostäder, skulle istället kunna undersöka om det skulle kunna gå att ge riktade stöd för att hålla uppe den tillgänglighet vi strävar efter i våra lagar och regler. Det är risk att nästa steg är att ge avkall på miljö- och klimatkrav (vilka borde skärpas ytterligare, för övrigt), de kan ju också ‘krångla till det’? ELLER så håller vi fast vid ambitionerna vi har och ser vad som behövs för att de ska kunna förverkligas, för det verkar inte som om marknaden kan hantera detta (heller).

//Thomas

För övrigt ser jag gärna kollektivboendelösningar, för de som önskar, som denna jag fick möjlighet att besöka i Wien för ett tag sedan: www.citycom2.at/wohngemeinschaften.html

i kategorin:Politik, Stadsutveckling Taggar: , , , ,