Kommentering avstängd

Utvisa två-åringar: var är vi på väg?

Bara för några veckor sedan uppmärksammades att en ensam 15-årig kille skulle utvisas från Sverige. Många reagerade, jag också. Reaktionen var just utifrån det faktum att den process som vi nu tillämpar i bedömningen av personer som ska prövas för att få stanna i vårt land, säkert är helt korrekt juridiskt men har klara moraliska brister. Det borde vara ställt utom all tvivel att barn är barn och ska behandlas som som det. Barn kan inte hjälpa vilka föräldrar som fött dem eller i vilket land de råkar ha blivit födda. Men en sak måste vara oantastelig. Barn är unika, sårbara och kräver omsorg. Det spelar ingen roll med kön, färg, land eller vad annat vi vuxna kan hitta på för kriterier eller epitet. Barn är sårbara och det är vår plikt att se till att ge dem en bra början i livet.

När då denne 15-åring tycks ha fått myndigheternas gillande kommer nästan fall. En tvååring. Två år. En människa som nyss lärt sig gå, kanske har lämnat blöjorna bakom sig, börjar tala och försöker göra meningar, en människa som vaknar på natten och vill känna värme och som om dagen är orolig för att börja på förskolan. Ett barn får svinkoppor, magsjuka och allt annat som hör till. Ett barn som hoppar i vattenpölar, slänger sig från bord och som i normala fall alltid får blickarna riktat mot sig.

Då kommer svenska myndigheter, säkert helt korrekt handlagt och utifrån juridiken totalt korrekt med beslutet om att just en två år gammalt barn ska utvisas från Sverige. Då undrar jag, vad är det som har gått så fel? Hur kunde vi, detta land känt för sin välfärd och sin solidarietet komma till den slutsatsen? Var gick det fel? För någonstans måste vi ha lämnat just empatin och barnperspektivet bakom oss. Annars hade aldrig detta beslut fattats.

//Anneli

i kategorin:Barn, Göteborg, Huvudinlägg, Sjukvård Taggar: , ,

Få uppdateringar

Dela detta inlägg

Relaterad Inlägg

© 1738 Rödgrönt Göteborg. Alla rättigheter.