Kommentering avstängd

Kackla ni, när jag har ordet vill jag hellre gala

Så här i påsktider har en ny produkt kommit från JR Hönsbyggeri AB, där kreativiteten är stor att bygga hönor av fjädrar eller åtminstone ting som påminner om en fjäder.  Specialitet är framförallt att bygga så kallade fuskfåglar och hemliga höns, sällan är det något utanför just den genren som produceras. Branschspecialitet kanske det skulle kunna kallas.

Påskens produkt, den så kallade Alfons-hönan, har varit med förut, tämligen länge men fick nu som ett nytt utformande. Denna gång ska det tyckas om vad jag i min roll som kommunstyrelseordförande kan skriva på eller inte i kontakt med omvärlden. Jag kan tänka att det säkert var lite tråkigt på hönsbyggerifabriken att inte det gick att sätta en hemlig stämpel också på brevet men det är svårt att göra när det i verderbörlig ordning diarieförts på kommunen. Denna gångens hönsskapande hade det värpts på ett tag dessutom. Brevförslaget hade nämligen också kommit till vice ordförande för frågan om underskrift (gärna synpunkter också naturligtvis) men istället för att överhuvudtaget ge så mycket som ett pip till svar började värpandet istället och knappt hade brevet landat på diariet förrän det började saluföras som den nya hönan, ”så får man inte göra-hönan”. Eller förrästen, det kom ett litet pip, efter att Alfonsstiftelsen sökte upp vice ordföranden och frågade honom. Nej, det vill jag inte var svaret. Så då skrev jag på själv. För jag vill att Göteborg ska få ett Alfonshus.

Återigen handlar den göteborska politiska retoriken inte om vad vi vill åstadkomma eller vilken förändring av samhället vi vill se, utan om processer och vem som gjorde eller sa vad. Misstänkliggörandet. Småskvallret. Hönsskapandet. Det kanske är förmycket att förvänta sig en politisk diskussion eller rent av få ta del av en politisk vision från JR fabriken AB, just  för att den genren inte är speciellt utvecklad eftersom specialiseringen just har blivit svartmålning och gråzonsinsinuering.

Politik är inte att vilja utan att uppfinna regelverk och lägga ut snubbelstrådar. Låt oss då gå händelserna i förväg och hjälpa till i saluföringen av nya produkter från JR fabriken. Nästa veckas höna blir en städhöna skapad av fimpar och slängda tuggummin eftersom det skrivits inbjudningsbrev till den årliga städdagen och undertecknats av kommunstyrelsensordförande. Kanske kan även den gå under beteckningen ”så får man inte göra höna”. Vi har också hönstypen ”så får man inte säja hönor”. Den är ju lite knepigare för då finns inga papper att delge omvärlden men det går för det mesta bra med hörsägen också.

En stad byggd på missförstånd, skvaller och insinueringar och dessutom utan visioner blir ingen roligt stad att leva i. Det skapar inte underlag för samförstånd eller samarbeten, det skapar inte förutsättningar för kreativa öppna människor heller. Det kan ge utrymme för självutnämnda småpåvar med utpräglad härskarteknik möjligtvis. Jag för min del tänker fortsätta prata med folk och vem vet skriva ett och annat brev till. Om inte inte annat får det väl tjäna som material till Hönsfabriken AB.

Anneli Hulthén

PS. Och för den som undrar. Alfonsstiftelsen är inte privat, kommunen är en av stiftarna. Att jag agerar för det som vi tror är kommunens bästa är självklart för mig. Och ibland handlar det om att få privata finansiärer att bekosta sådant som skatten inte räcker till.

Och rubriken? Inspirerad av Evert Taube ”Den sjuttonde balladen”.

 

i kategorin:Göteborg, Kultur, Politik