Kommentering avstängd

När ord inte räcker till

32 barn har sitt hem i huset som ligger lite inklämt mellan en väg och något som ser ut som en industrilokal. Huset för sig ser ut att ha några år på nacken men insidan är skinande ren och det doftar av mat.

Barnen som bor här är mellan 0-12 år, större delen hiv/aids drabbade och föräldralösa. Med andra ord deras start i livet är en av de sämsta tänkbara. Ändå är det inte hopplöshet som präglar huset och dess invånare utan snarare ett bestämt lugn att göra livet både drägligt och innehållsrikt. Samtidigt är livet här, boende, skolgång mediciner och mat helt beroende av goda givares stöd. Inte en Rand är garanterad, allt får samlas in av de ca 1,8 miljonerna som föreståndaren uppskattar att verksamheten kostar på ett år.

De allra minsta barnen har förskoleverksamhet när vi passerar. Precis som alla andra ungar i den åldern tar de i för fulla lungor när det ska sjungas och klappar händer efter förmåga och precis som vanligt blir alla vuxna glatt berörda som alltid när små barn sjunger och ser ut att trivas.

Men det känns som en tillfällig respit, ett flyktigt leende i stunden. Utmaningen i livets början kunde knappast ha varit större, inte heller osäkerheten om framtiden. Ordet orättvisa räcker nästan inte till för att beskriva de ljusårs skillnad som gäller dessa barn och andra som växer upp tillsammans sina familjer i välmående och trygga miljöer. Alla människors lika värde känns långt borta i den stunden.

www.aidshaven.org.za

//Anneli

i kategorin:Barn, Bostäder, Politik Taggar: , ,